DApangCAPO i Mariehamn

11.05.2018 kl. 08:24
Körsamarbete med besked

DApangCAPO i Mariehamn

 

- Play it again, och det gjorde vi

 

Körsångare känner tyvärr mer än väl till, att då ett större projekt  är inövat och uppfört, så blir det sedan historia. Man sätter noterna i mappen och suckar lite av saknad och tänker att så var det med den saken. Men när man lägger ner en massa arbete och dessutom gillar det man gör, så känns det tråkigt att det ofta går på det här viset.

Så det var med glädje och iver vi körsångare tog emot beskedet, att beställningsverken ” Sånger om dig och mig” samt mässan ”Diligam te- samtal med Gud” med urpremiär vid

PangSÅNGfesten 2017, skulle ges i repris. Välkommen till Mariehamn, sa Kaj-Gustav Sandholm, ordförande för Mariehamns Pensionärsförening och dirigent för Moderatokören. Aktiva körordförande och andra aktörer började planera och koordinera. Fyra körer samlades på Åland 5-6 maj för ett dacapo av stora mått : Frejakören från Sundsvall, Silverkören Argentum från Åbo, Pensionärskören Furorna från Esbo och Moderatokören från Åland.

 

Och vilket välkomnande! Stämningen steg till toppen, då Furorna  och Argentum, jämte PangSÅNGbandet + dirigenter steg iland på fredag eftermiddag och blev mottagna av en skönsjungande sångarskara i ankomstterminalen. Åländsk gästvänlighet blev det mera av samma kväll, då 150 gäster  blev trakterade med program av åländska sångarförmågor,  fisksoppa a la Lemböte och naturligtvis åländsk pannkaka a la Kaj-Gustav. Naturen visade också sitt välkomnande, vitsippor, krokus blommade för fullt i solens sken.

Följande dag blev det sen körövning  för hela slanten inför kvällens konsert.Respektive kör skulle ju visa vad de går för med en egen repertoar  i en Körkavalkad. Dessutom var det gemensamma övningar av ”Sånger om dig och mig”,  Sammanlagt 121 korister försökte samsas på den rätt trånga scenen på i Stadshuset inför dirigent Håkan Wikmans ”stränga” blickar.  Början och slutet i körsång är viktigast brukar dirigenterna poängtera. Första bokstaven ska tydligt höras, den första tonen ska ljuda samtidigt , likaså den sista tonen. Lättare sagt  än gjort, så det är övning som behövs. Så vi övade.

 

Men den här gången öppnade sig Claes Anderssons texter på ett helt annat sätt än vid uruppförandet ett år tidigare.

 

”Våren är fin och sommaren underbar.

Men först om hösten när livet mognat och

Himlen är hög och klar, minns vi

Livet som det verkligen var”

 

 Nu berördes vi allt mera av den på samma gång vemodiga och humoristiska texten, och vi kände oss betydligt säkrare med Patrick Wingrens medryckande musik. Nu tog vi körsviten till oss,ärligare än tidigare och vi hoppades förstås att vi lyckades  förmedla det här till publiken vid konserten i Mariehamns Stadshus på lördagen. Mezzosopranen Erica Danielsson tolkade gripande stycket ”Ögat som gör ljuset synligt”. I den här konserten  deltog dessutom den gästande manskören Mariehamns Kvartetten, betydligt fulltaligare än vad namnet antyder.

 

Övades gjordes det också flitigt inför konserten på söndagen i den vackra St.Görans-kyrkan, med mässan ”Diligam te- samtal med Gud”. Mia Makaroff som gjort musiken dirigerade lika medryckande som tidigare. Både hon och Hilkka Olkinuora som gjort texten, lyckades förmedla själva mässans budskap för Argentum och Furorna, som än en gång fick njuta av att framföra  den här underbara musiken. Robert Näses djupa barytonstämma gav ytterligare känsla till detta.  Även nu berördes man mera än tidigare av ordens innebörd, som Hilkka så träffande förklarade i sin predikan vid Festmässan i kyrkan på söndagen. Samtal med Gud, som vill höra våra ord, inte bara våra tankar.

 

Efter lördagskonserten i Stadshuset blev det middag och gemytlig samvaro på restaurang Nautical. Körerna  har ju träffats tidigare, man börjar känna till ”nunor och namn”, man börjar känna av en verklig körgemenskap. Alla i ungefär samma ålder, alla med samma brinnande intresse för körsång.

Med på festen fanns det härliga ungdomliga PangSÅNGbandet som helt ex tempore steg upp och sjöng den medryckande sången ”Can´t help falling in love”, helt underbart!

 

När Festmässan  med Diligam te i kyrkan väl var över och det blev dags att tänka på återresan till fastlandet, så kändes det lite motstridigt. Å ena sidan var man glad att allt var över, å andra sidan inte. Man får mersmak, både på körsamvaro och sångprojekt av det här slaget. Kan det nu ha varit sista gången med den här musiken? Nog går vi väl alla och hoppas på någon slags fortsättning…

 

Text: Virve Forssell

 

 

 

Virve
Kommentarer (2)
Spamfilter
Skriv siffran 2 med bokstäver:
Diligam te var gripande med Hilkkas personliga tvivel och sorg. Musiken fängslade och drog in mig i mystiken. Claes Anderssons text är humoristisk, samtidigt som den är realistisk. Körsamarbetet var härligt, jag ser redan fram emot följande projekt i Esbo, Åbo och Sundsvall. Stort tack till Moderatokören och Kaj-Gustav som tog emot oss översvallande och inte hade sparade på någonting utan bjöd på sig själva till övermått. Tack till Kimmo från Argentum, som hade ordnat så trevligt åt oss alla på båten med övningsplats och trevlig samvaro. Tack till Olav för arrangemang på Nautical club och Freja för trevlig Körtrall på Stadshuset. Man skall ha lite koreografi oxå, det blir roligare då! Tack Mia, Hilkka och Pangbandet. Tack framförallt till Håkan, som gjorde detta projekt möjligt och bidrog med sitshäften till oss alla och såg till att vi oxå sjöng alla (nästan alla) sånger. :-)
Benita11.05.18 kl. 08:46
Så var det, Virve har träffat rätt. En bra reseskidring. Kanske man kunde tillägga att det var övning redan på Amorella på ditresan. Många övningar och konsert och mässa. En trevlig arbetsresa?

Vårblommor som blommade och gjorde parkerna färggranna var också svalört och scilla.
KimStj11.05.18 kl. 09:16